Godmorgon!

Idag vaknade jag hyfsat tidigt och det uppfattade Silly som kom ner till mig och talade om att det minnsann var dags att gå ut. Det var nog också för att Stjärna hade varit och knackat på och talat om för henne att väcka slashasarna därinne för att släppa in honom då han hade varit ute och slarvat hela natten. Han var otroligt sällskapssjuk när han väl kommit in och följde mig med mig var jag än gick ett tag. Men, har han varit ute och vandrat en hel natt själv behöver han väl lite sällskap  tänker jag.

Stjärna kan annars vara en katt som har ganska bråttom ut, så bråttom så att han ställer sig upp och blir en väldigt lång katt. Snart kommer årstiden då dörren får stå öppen hela tiden. De glodde lite surt på oss när vi lockade in dem för att åka iväg på marknad igår, de hade nog helst varit kvar ute. Men, vi visste inte hur länge vi skulle bli borta. För dem kan det bli en evighet och med alla katter på granngårdarna intill vet man inte riktigt vad som kan hända. Då kan väntan på att vi kommer hem bli för lång, för katter som lever helt och hållet i nuet.

Men Silly hade en skön stund i solen innan vi åkte iväg.

På kvällarna är hon trött och lika frusen av sig som jag. Jag tog upp en filt till mig och la på soffan. Gick iväg till köket för att göra något. När jag kom tillbaka låg där en katt.

En katt som nästan var kamouflagefärgad i filten och sa: "Du får hämta dig en egen filt, jag ligger bra här". Det fick jag göra hon flyttade inte på sig. Men, vi har det rätt bra i soffan med katter och ungar. Det är tur att vi har en stor soffa så att vi får rum.

Vi såg att någon katt hade varit ute och vandrat  på en av våra bilar häromdagen, dock gick det inte att avgöra vilken katt det var, om det var en av våra eller grannarnas. Men det är nog skönt att vara på motorhuven då den är varm, eller då man har bra utkik därifrån.

Lerigt och regnigt måste det ha varit den dagen och sen torkat i solen, eller av motorvärmen, men så är det april nu också.

Lillkatten, Silly, är nog den som är morgonpiggast av oss alla. Det har tidigare varit Stjärna som har varit först vid dörren, men nu slår hon honom. Det kan bero på att han är ute och slänger sina lurviga sent om kvällarna, men hon verkar ha mest energi av oss alla.

Igår var båda katterna ute när jag gav mig iväg för att uträtta en del saker på förmiddan och när jag kom hem höll grannen på att fälla sin stora gran som står på hans tomt. Det dröjde inte länge innan båda katterna stod på trappen på framsidan och skulle in. De köade för att få komma in så snabbt som möjligt och grälade på mig för att jag inte hade haft vett och hålla mig hemma nu när det var sånt liv ute och de hade fått vara ute en evighet. Att det var fint väder verkade de inte uppskatta ett dugg.

Sen vart man gick kunna man hitta en katt i vilostälning

Silly passade på att fylla på med lite extra energi också.

Hon har en liten specialare för sig när hon äter, hon tycker att det blir bättre om man lägger maten på golvet och sen äter upp den, det blir liksom godare så. Så om man ska presentera ny mat för henne och få henne att äta den så får man lägga den på golvet. Då blir den mer intressant att nosa och kanske tänkas kunnas ätas. För Stjärna är det bättre om man matar honom genom att hålla maten i handen. Lägger man hans mat på golvet, då är den oduglig som föda. De är otroligt hur olika personlighet de där katterna har. De är verkligen olika individer. Nu har Stjärna börjat tuffa till sig mot Silly. I början så gick han mest undan och lät henne hållas när hon retades med honom. Skölpaddsfärgade katter är ju ganska envisa. Men nu när de kommer ut är han rätt tuff mot henne. När de var ute på trappen här om dagen, så jag hur han helt plötsligt knuffade ner henne så att det bara visslade om det. Det är nog så att han är högre i rang i flocken och utomhus så måste han visa det för de andra katterna på ett annat sätt. Men jag pratade med honom om det efteråt och talade om att han kan vara snällare mot henne, även om han är högre i rang. För det mesta funkar de bra ihop i alla fall och skönt är väl det :)

  Idag fick båda katterna antifästing och ohyrabehandling. Jag är tacksam för att båda katterna är så pass lätta att ha att göra med. Det är första gången för lillkatten att få medel mot fästingar och allmän ohyra så hon satt och kliade sig och försökte slicka sig ens stund efteråt. Men, medlet kommer hon inte åt, då det sprids i nacken och därefter sprids längs huden och vidare längs fettet i huden. Båda katterna är som en dröm att medicinera över huvud taget. Jag har hört talas om skräckhistorier när man ska ge en katt medicin, men de få gånger vi har varit tvungna att ge dem i flytande eller tablettform så har det gått som en dans. Jag har nog varit ganska snäll mot Stjärna i det fallet när han har varit ute och slagits med en katt och vi har fått fara till veterinären. För sen när vi har kommit hem och han har tvingats tagit äcklig medicin så har han alltid fått mjukmat. Det betyder att han numera ALLTID går och ställer sig vid matskålen oavsett vad han får för medicin. *ler*

Silly går alltmer självmant ut och det går allt lättare att få på henne halsbandet. Förut var hon ute en kort stund innan hon ville in, men nu börjar hon utöka reviret och sticker iväg en bit. Det känns som hon trivs ute allt mer nu när det ändå har blivit lite varmare vår lilla vän som älskar värme. Hon gillar minsann att ligga på fårfällen, den som Stjärna ansåg var en kattätande rovfårfäll. När vi hade den i vår andra lägenhet framför dörren vid balkongen hoppade han över den flera meter för att inte komma i närheten av den.

Det märks att Silly fortfarande är ungkatt för hon leker på ett sätt som Stjärna inte gör, som han gjorde tidigare. Han är ändå modiga 8 år, och har viss stolthet i kroppen. Han leker på ett annat sätt. Springer upp i träd och är mer ett rovdjur. Silly älskar att jaga solkatter på golv som kommer av t ex klockor. I början tog det ett tag för oss att komma på vad det var hon satt och tittade på i taket. Men det var solkatten från Husses klocka som fångade hennes intresse. Ute jagar hon gärna insekter och äter upp dem.

Hon har nog rätt mycket av rasen Abbesinier. Det syns på hennes kroppsform och märks på hennes sätt att vara. Det här är en typisk Sillypose.

En Abbessinier kan man lära att apportera och det har hänt flera gånger att Silly har kommit springandes med leksaker i munnen som hon vill att vi ska leka med. Ibland går det att kasta och hon kommer tillbaka med den. Det är inte helt omöjligt att det går att lära henne ordet "apport". Det har ju gått att lära Stjärna tass. Det som säger att det inte går att lära katter något medan det går att lära hundar saker har fel. Man måste bara ha lite mera tålamod, precis som man måste ha med en hund. Och ska man lära en katt något så måste det ske med lek och på kattens villkor. Det måste vara kul att lära saker, annars kan man lika gärna låta bli. Men att ha inställningen att det inte går att lära katter någonting det är alldeles fel, för katter vet ganska snart vad det får och inte får och hur saker brukar vara och inte. Det har inte någonting med storleken på hjärnan att göra, för katter är mycket intelligenta djur. Det handlar nog mer om inställningen hos djurägaren. Eller jag tycker ägare är ett fel ord. Djuret man äger där tycker jag följeslagare är ett utmärkt ord, det borde finnas något bättre ord för ägare där ägare och djur blir mera jämlikt. För Matte/husse och djuret ska samarbeta och följas åt på en jämlik nivå. Även om det är ägaren som äger djuret rent juridiskt, så kan det aldrig göra det etiskt för en själ kan aldrig äga en annan själv, precis som en människa aldrig kan äga en annan människa.

Idag skulle Husse lägga ut en annons på våra gamla markiser på blocket, så han la ut dem på gräsmattan för att kunna ta en bra bild på dem. Stjärna verkade vara av en annan åsikt. Han verkade tycka att vi gott, kunde behålla dem och slog sig till ro på dem för att verkligen demonstrera sin åsikt.

Katter tycks trivas bra i fönster, det är nog för att de kan kan kika se ut. Om man kommer hem till någon så kan man ganska snart se om de har någon katt i sitt hem, då det i flera fönster finns naturliga "katthål" mellan lampor och krukväxter, medan det hos personer som inte har katter inte finns sådana hål. Katter är också otroligt smidiga när de vill på att hoppa upp och sätta sig i fönster och få plats mellan en massa saker. Här kommer en bild där Silly verkar trivas bra, medan en och annan växt kanske inte trivs lika bra. Jag skriver inte rent ut vilken för att personen som har den i sitt fönster ska bli mer tjatad på, då jag redan kanske vid ett par tillfällen kanske lite fint har påpekat och undrat om växten verkligen lever...

Stjärna gillar också att sitta i fönster. När jag gick in i bonussonens rum för att prata med honom, passade Stjärna på att smita in. Det är ju snällat av Stjärna att den här gången i alla fall sitta bakom datorskärmen och titta ut. Ibland ska han ligga framför skärmen och bli klappad. Men bonussonens rum är den bästa utkiksplatsen, därifrån ser man hela gatan och kan hålla koll på grannkatten Frasse! Denna Frasse är värd att ha ett extra öga på. Det är nästan så jag tar tillbaka det där som jag sa om att katter är smidiga djur. De stackars chiliplantorna som står i fönstret är nog de som har åkt i golvet flest gånger av alla. Det är mest Stjärna som sitter i det fönstret, Silly får bara sitta där när Stjärna inte är där, men ända sen Silly flyttade in och en blomma brakar i backen så far Stjärna iväg som ett skott och säger, det var inte jag! Det var Silly! Det är typ aldrig jag tror honom, speciellt inte när han far iväg som en skottspole.

Silly låg på en av sina favoritplatser på eftermiddagen. Det är ju så att människan möblerar så att katten ska ha det bra. Så har ju katterna också bestämt på årsmöte. Att katter var heliga i Egypten är inte svårt att förstå när man ser hur hon ligger på den här bilden.

Det är tur att det blev lite nytta gjort idag också. Jag försökte få med mig Silly i det något bistra vädret, men när jag lockade på henne kom Stjärna utfarandes istället och följde med som moraliskt stöd när jag skulle dona i trädgården. Först undersökte han redskapen så att de var okej och låg sen och väntade tills jag var klar. Stjärna är en fantastisk katt. Jag har haft med honom på promenad och han har gått fritt med mig till dess att jag har kommit fram till ett bra ställle. Då förklarade jag för honom att det var dags för att vila och vi slog oss ner där. Jag satte mig för att meditera och han låg och väntade på mig i skuggan tills jag var klar och vi gick hem igen. Det dröjer nog ett tag innan Silly förstår tjusningen med promenader. Det behöver nog bli lite varmare först och hon behöver nog få lite mer kondition. Just nu är hon mer explosiv och har väldigt mycket katt i sig och inte så mycket uthållighet. Vi skulle inte komma så långt. Men allt har sin tid.

Hittade förresten en app att tipsa om i tidningen "Kattliv". Appen heter "Kattproblem" och är gratis och finns för iOSsystem. Den vänder sig främst till nybörjaren som ska skaffa katt eller har skaffat katt och hjälper till att svara på de vanligaste frågorna.

Som jag tidigare har varit inne på är katter vanedjur. De tycker om att följa samma invanda rutiner och mönster, i grund och botten är väl människan också ett vanedjur. De flesta av oss har nog några rutiner eller beteenden som är svåra att komma ifrån.

En dag hos oss börjar som så att när Jimmy och jag går upp så går katterna eller en katt ut, beroende vilket humör hon är på. Är det snö eller gråregnigt ute stannar damen inne. Men, idag när det var sol ute så skulle båda katterna ut. Då är det bara att leta reda på två katthalsband och samtidigt försöka gnugga sömnen ur ögonen. Efter det gör jag ordning kaffebryggaren och ger fiskarna mat. Sen börjar den stora springa ut-och-in-leken. En katt anser att om en dörr är stängd så kan den öppnas och är den öppen så är den det för att man ska kunna gå genom det. Det måste vara en sån där grej som katter har bestämt på katternas årsförbund eller nåt sånt. De har säkert instiftat nån lag om att en matte eller en husse måste öppna dörren åt dem ett minst ett antal gånger per dygn också. Men nu har äntligen Silly lärt sig av Stjärna att "knacka på rutan" istället för att gnissla med klorna på balkongdörren. Det är betydligt trevligare.

Hallå? Kan någon släppa in mig, tack!

Jag påbörjade lite vårstädning på altanen och Silly hade vakten vid altandörren så att inga obehöriga katter kunde komma och ta sig in. Stjärna hade mera span utåt på de allmäna markerna.

När det blev alltför varmt la de sig tillsammans vid vår hemska gamla grill. Den som det var meningen att vi kunde kasta när vi flyttade till huset. Silly är mer som en katt ska vara och gillar att ligga högt när hon kan. Hon ligger gärna högt på kattträdet, som är ganska rangligt. Tur att inte klunsen Stjärna försöker ta sig upp för då skulle det välta och gå sönder. Det märks att det är ett kvalitetsmärke de har där på ÖoB... Synd att inte katterna kunde hjälpa mig med att tala om för mig hur jag ska klippa häcken bakom grillen. De verkar mest vilja ge sitt moraliska stöd i den frågan. Stjärna springer för livet varje gång jag kör den usla gamla skottkärran över gräsmattan. Nog för att den ser skruttig ut, men så skruttig ser den väl ändå inte ut. Men jag tror att han mest springer för att det låter.

Idag lagade jag persiennen i en av barnens fönster. För att klara av det var jag tvungen att sära på fönstret och både stå på en stege och klättra ut och in genom fönstret för att fästa snöret som lossnat i själva persiennen. Jag hörde nåt som bjällrade till och när jag tittade ner på marken så var Silly där. Hon uppskattade inte aktiviteten. Det var inte bra att laga persienn! Vad som inte var bra är svårt att veta. Men hon jamade oavbrutet och sprang fram och tillbaka medan jag höll på. Det var tålamodsfrestande nog som det var att få till utan jamande katt, men nu ingick det också. Med in sen skulle hon inte. Det var först 5 minuter senare jag fick öppna för henne på baksidan var så god.

När jag höll på att så fröer och allmänt plantera om en del saker och hade balkondörren öppen då dök Herr K. upp. Han var ovanligt kelsjuk och det får man väl ändå förstå efter att ha varit borta en så långt stund. Det var lite komplicerat att plantera om saker och ting, för gick jag till framsidan och hämtade en sak så skulle båda katterna med dit och gärna ut. Jag ville ju inte ha dörren öppen på framsidan också och inte heller att någon av dem skulle gå bort sig igen, så det var ett sjå att få in dem genom dörren igen. Så de gick in igen gärna lite lätt i slagsmål. Det märktes att Stjärna var uppe i varv. Det tog ett tag innan han åt och somnade i en av barnens sängar.

Det är intressant det här vad som intresserar oss människor och vad som intresserar katter. Fönsterputsning och disk, de förstår de sig bara inte på. Men å andra sidan kanske vi människor lägger lite för mycket vikt vid såna saker ibland? Katter lever här och nu. De bekymrar sig inte för framtiden eller ältar det som var igår. En katt går inte och surar över att den inte fick mjukmat en torsdag för 2 veckor sen, saker som vi människor kan göra. Ja inte att vi inte får mjukmat,  men att den personen gjorde si och så. En katt lever här och nu. Kanske tänker på våren, att det vore skönt, men anpassar sig och accepterar vädret som det är. Om det är någonting som den inte tycker om, då flyttar den på sig, eller säger ifrån på en gång. Jag tror att det är sällsynt att en katt går och sparar ihop till en superduperilska som kommer ut när bägaren rinner över.  Den fräser till, fäller ut klorna och så är det över. Någonting att lära sig av.

   Det märks att det är vår. Herr Katt gick ut på sin vanliga kvällsrunda igår, men kom inte in innan vi gick och la oss igår. Han var inte heller vid balkongdörren i morse när vi vaknade. Men, han har en benägenhet att varje år ta sig en runda på några dagar och sen komma tillbaka. Naturligtvis blir det oro i kroppen och jag längtar efter efter honom, men det känns om om han kommer att komma tillbaka. Det är ju trots allt vid den här årstiden han brukar ta sig sin vårsväng.

Han har en fantastisk instinkt att hitta tillbaka. En gång när vi var nyinflyttade på ett ställe kom han bort genom att gå in i en bil och bli bortkörd, det är i alla fall en teori. Den gången var han borta 4 veckor. Saknaden var stor, men glädjen var lika stor när han senare kom tillbaka 4 veckor senare, rejält avmagrad. En annán gång var han borta 2 veckor. Då hade han ¨fått gått ut utan halsband. Men, sen kom han tillbaka och hade någon annan katts halsband på sig. Jag ringde upp den kattägaren, för det stod ett nummer i halsbandet. Den ägaren trodde verkligen att det var hans katt som var försvunnen, han hade släppt ut Stjärna till slut då han hade skrikit och fört sånt liv i lägenheten. Det är Stjärna i ett nötskal. Han är ingen innekatt, det går inte att hålla honom inne, han bara ska ut och jag är tacksam för att han den gången valde att komma hem och fortsätta bo hos oss. Bilden ovan är när han fick medicin och inte fick gå ut. Då la han sig till slut på mina skor och sa, då går inte du heller någonstanns, om inte jag får gå ut! Det kommer bli en liten tid av oro nu tills dess att han är tillbaka, men som sagt jag tror ändå att han väljer att komma hem igen. Det är en katt med rätt mycket vilja i, samtidigt som han har rätt mycket behov av frihet.

Silly däremot, hon verkar ha varit väldigt mycket ensam i det hem hon hade innan hon kom till oss. Hon följer oss som en svans dit man går. Möter oss i dörren när man kommer hem och är med hela tiden. Varje morgon när jag kommer upp från källaren där jag sover i ett rum möter hon mig vid trappen.

Hon jamar och pratar mycket och är med oss vid soffan på kvällarna. Men om man gosar med henne en stund, brukar hon bli lugn. Hon är ändå bra mycket lugnare nu, än när hon flyttade hem till oss för ungefär ett halvår sen. Då skälvde hon som ett asplöv bara man lyfte handen. Det är som hon litar på oss och omvärlden mer.

Akvariumet och fiskarna är ju väldigt intressanta. Hon tror att om hon sitter bakom gardinen så syns hon inte så mycket. Det är ju i och för sig sant. Hon är ganska kamouflerad där bakom gardinen och bland bladen i den stora blomman. Men så blir hon extra exalterad och bara måste stå med båda tassarna på bänken där akvariumet står. Det får hon inte, för rätt som det är så är hon uppe på akvariumet. Det händer att hon smyger och gör det ändå, fast att hon vet att hon inte får. Hon kan mycket väl lägga upp en tass på köksbordet och sen titta på mig, liksom bara för att retas, för hon vet lika väl där att det får inte vara en tass på köksbordet alls.

Det är skönt att komma in och käka "frukost". Det verkar vara godare att äta upp resterna från "gofikat" igår än torrfodret. Jag lägger alltid upp mjukmaten på varsin tallrik till de båda katterna så slipper det bli slagsmål, speciellt eftersom jag ger Stjärna först för att han ger tass och då är det lättare att sen i lugn och ro vänta på att Silly sätter sig, vilket hon nu gör ganska fort. Men eftersom jag lägger upp mjukmat på assietter, så betyder det att om man tar fram ett sånt fat ur skåpet så kommer hon springandes: Är det mat? Det räcker ju att öppna någon form av konsverv i köket så kommer katterna springandes och undrar om det är mat på g. Jag kan ju inte direkt klaga på att någon av de har problem med aptiten. När vi sitter och äter så springer Silly också gärna runt bordet och tigger mat. Man skulle kunna tro att hon aldrig fick mat. Men där försöker jag vara hård. Om man ger henne mat vid bordet, så lär hon sig att få. Mat får man vid kattskålarna och ingen annanstans. Man kan ge mat där när man lagar mat, men inte vid matbordet, hur mycket det än känns i hjärtat.

Har haft kameran redo hela dagen, men är katterna samarbetsvilliga? Nej. De vill mer gosa, stryka sig mot kameran och göra allt annat än vara fina katter. De visar på vilka personligheter de är. Jag fick ett paket med posten och innan jag ens hann packa upp de första sakerna var Silly med nere i lådan. Självklart hade jag ingen möjlighet att ta kort då. Men, vad är det med katt och lådor? Den frågan har jag ställt mig många gånger! Hon fick gå ut, men gick bara med på att ha halsband på om inga papparazzis låg och lurade nånstans. Jag gick och frågade Herr K om inte han skulle gå ut också, då han brukar komma på det framåt 9 på kvällen och vilja bli insläppt framåt morgonkvisten. Han tittade bara upp på mig ur sin sömn och ville inte gå ut. Jag och min man gick ner i källaren för att spela gitarr och bas nån timme. Till slut kom Herr K ner och tyckte att det var dags att gå ut. När han gick ut kom en fröken in som var bortglömd, blöt och vi hade varit borta i en evighet, för det var ju faktiskt duggregn ute! Det är inte lätt när man ska lära om från att alltid ha varit inne till att hantera olika sorts väder och hon är ju ovanligt frusen av sig. Hon pep och gnällde en lång stund för att vi verkligen skulle förstå att det var oväder ute. Det där att det faktiskt finns ett pälsbeklätt hål där hon kan krypa in, det räknas liksom inte. Men, jag förstår henne, på sätt och vis är man frusen så är man. Sen ställde jag ut den tomma lådan på katternas lekmatta och hon var i den på fem röda sekunder. Jag smög upp kameran, men då katter har hur bra hörsel som helst, var hon lika snabbt ur den igen. Jag måste helt enkelt lära mig att smyga om det ska bli några bilder till den här bloggen. Jag lyckades filma när de fick mat iaf. De var jätteduktiga. Stjärna gav både höger och vänster tass och Silly satt nästan direkt. I början när hon just flyttat hit sprang hon bara runt och jamade för att få maten så snabbt som möjligt. Tror att hon ser på Stjärna och lär sig. Men att hon ska ge tass, det tror jag kan bli svårt. Hon är ingen Stjärna, hon är ju trots allt sig själv. Och tur är väl det.